ianea

Att magen styr mitt liv tär på mig. Jag har insett att sjukvården inte vill/kan hjälpa mig. Jag är lyckad i operationsstatistiken och det är den dom tittar på, den som betyder något. Jag har gett upp, om jag är lyckad i statistiken eller inte gör inte mig till en lycklig människa. Att mår bra fysiskt och psykiskt skulle göra mig till en lycklig människa men verkligheten ser annorlunda ut. Jag har inte sovit en hel natt på flera månader, jag har inte klarat en hel vecka utan att någon dag springa till toan i panik, det har inte gått en dag utan att jag känner sorg över hur livet utvecklats. Mina smärtor kommer inte lika ofta vilket jag är glad över men istället så har jag andra dagliga besvär som visa dagar slutar som nämnt i panik. Detta har i sin tur lett till ätstörningar. Äter jag inte behöver jag inte springa lika ofta och jag har heller inte ont i magen lika ofta men istället är jag alltid trött, såååå trött! Brist på näring är bris på energi men ändå sover jag inte på nätterna. Kanske beror det på medicinerna eller på hur jag mår i vilket fall som helst drömmer jag. Riktningarna på drömmarna är många. Verkliga drömmar som får mig att tro att jag är vaken och som jag inte kan skilja på som dröm eller som ett minne av något som jag verkligen upplev när jag den dyker upp i huvudet dagen efter. Sanslösa drömmar som jag inte vill vakna från, om en värld där jag mår bra. Hemska drömmar om krig, förföljelse, mord och våld. Sjuka drömma med dom mest udda vändningar som finns. Dom är som filmer. Jag är samtidigt tacksam över drömmarna på natten eftersom det är dom ända drömmar jag har. De drömmar jag hade om ett smalare liv där jag mådde bra med en fin kropp är totalt krossad.