I had a dream
Att magen styr mitt liv tär på mig. Jag har insett att sjukvården inte vill/kan hjälpa mig. Jag är lyckad i operationsstatistiken och det är den dom tittar på, den som betyder något. Jag har gett upp, om jag är lyckad i statistiken eller inte gör inte mig till en lycklig människa. Att mår bra fysiskt och psykiskt skulle göra mig till en lycklig människa men verkligheten ser annorlunda ut. Jag har inte sovit en hel natt på flera månader, jag har inte klarat en hel vecka utan att någon dag springa till toan i panik, det har inte gått en dag utan att jag känner sorg över hur livet utvecklats. Mina smärtor kommer inte lika ofta vilket jag är glad över men istället så har jag andra dagliga besvär som visa dagar slutar som nämnt i panik. Detta har i sin tur lett till ätstörningar. Äter jag inte behöver jag inte springa lika ofta och jag har heller inte ont i magen lika ofta men istället är jag alltid trött, såååå trött! Brist på näring är bris på energi men ändå sover jag inte på nätterna. Kanske beror det på medicinerna eller på hur jag mår i vilket fall som helst drömmer jag. Riktningarna på drömmarna är många. Verkliga drömmar som får mig att tro att jag är vaken och som jag inte kan skilja på som dröm eller som ett minne av något som jag verkligen upplev när jag den dyker upp i huvudet dagen efter. Sanslösa drömmar som jag inte vill vakna från, om en värld där jag mår bra. Hemska drömmar om krig, förföljelse, mord och våld. Sjuka drömma med dom mest udda vändningar som finns. Dom är som filmer. Jag är samtidigt tacksam över drömmarna på natten eftersom det är dom ända drömmar jag har. De drömmar jag hade om ett smalare liv där jag mådde bra med en fin kropp är totalt krossad.
Lurad
Innan operationen började jag tveka till att göra den. Jag var rädd att huden skulle hänga och att min kropp skulle se hemsk ut. Jag berättade detta för min läkare och han sa att det inte var något jag skulle oroa mig för och att om det behövdes skulle jag få en operation för att ta bort de utan några som helst problem. Det har visat sig vara enorma problem eftersom jag inte uppfyller kraven. Att min kropp ser hemsk ut och att jag skäms spelar ingen roll. Massvis med personer gör dessa operationerna varje år och får samma löften som senare inte uppfylls. Det är skandal att det ska gå till på detta sätt. Jag kan inte tala för andra men jag mår jätte dåligt och känner mig lurad. Detta är en del av alla negativa saker som kan följa efter en operation. I mitt fall är inte detta de enda som varit/är problem. Dom konstanta smärtorna gör mitt liv till ett helvete och har ökat och kommer varje dag flera gånger om dagen oftast följt med andra smärtsamma efterföljder. Att dessa operationer finns är bra eftersom det förlängre många människors liv men uppföljning, stöd och efteroperationer är under all kritik. Jag fick ett brev med förfrågan om jag vill träffa en dietist mer än ett år efter min operation. Katastrof!
Rasar i vikt
Vid invägning när jag fick besked att jag var kandidat för operationen vägde jag 140 kg ett knappt år senare på operationsdagen vägde jag 129 kg. Sen gick de undan. Jag rasade i vikt och gick ner massor i ett svep. Meningen är att man ska gå ner sen stanna upp sen gå ner sen stanna upp och så håller de på tills man nåt en stabil vikt. Jag tror att magsmärtorna var en stor bidragande faktor till att jag rasade så mycket på en gång. Åt väldigt lite eftersom de gjorde ont och det mesta passerad alldeles för fort. Jag besökte läkare flera gånger, fick gjort en mrt, testade att undvika olika saker, fick nya mediciner m.m. När jag bytade ut min järnmedicin försvann en av smärtorna men många kvarstår. Jag fick fruktansvärda smärtor högt upp i magen och efter ett par turer till akuten fick jag göra ett ultra ljud och de hittade gallsten. Gallblåsan opererades bort och dom allra värsta smärtorna som sitter högt uppe försvann. Blev inlagd på sjukhus efter den opertionen för extrema smärtor på vänster sida men dom hittade inget fel på mig. Jag blev nerdrogad och efter ett par dagarn när jag var bättre hem skickad. Magsmärtorna fortsätter....
Min mage styr mitt liv
Jag trodde jag skulle dö idag, orealistiskt tänkande men när jag låg på golvet i omklädningsrummet i fosterställning och bara ville skrika rakt ut av smärtan trodde jag att nu är det slut. Nu har tarmarna gett upp och gått sönder. Uppenbarligen var de inte slutet för mig och vad det var de vet jag inte. Trodde jag upplevt alla typer av magsmärtor vid de här laget men icke. Min mage styr mitt liv numera och har gjort det sen min gastric bypass operation 2008. Magkatarr, gallsten, dumping, kramper, "gasbubblor", magknip, molande smärta, intensiv smärta, långvarig smärta, hugg. Ont flera dagar i rad konstant, ont i perioder under dagen. Tarmsmärta följt av akuta behov. Inte så kul på stranden, dejten, nattklubben, mötet, bion, motorvägen... ställena är många och smärtan enorm. Frågan är vad som hände idag, gått igenom alla smärtor och försökt minnas om jag haft detta innan. Haft ont på samma ställe men inte i samma styrka och på alla ställena på en gång. Om jag skulle satsa på något skulle jag säga tarmvred men då behöver man väl hjälp av sjukvården för att få de att gå över... eller?
Detta är mitt liv, en värld som jag inte frivilligt lever i men fått lära mig acceptera. En operation som skulle leda till ett bättre, lättare liv med mindre hälsoproblem. Lättare - ja, bättre - kan diskuteras, bättre hälsa - absolut inte! Är jag lyckligare nu när jag är en fet smalis än när jag bara var fet. Skulle inte tro de. Visst finns det fördelar med att vara mindre men psyket är sämre, smärtan är värre och ensamheten större. Värst av allt är trots allt känslan av att vara en fet smalis. Utan kläder ett fetto med hemsk kropp, med kläder en vacker varelse som får männen att vända sig om.
